hemma.

efter ett par timmars bussfärd är jag nu tillbaka i ett hysteriskt snöfyllt oslo. till min besvikelse har tomten varken städat rummet eller värmt upp lägenheten. man glömmer ju lätt sånt när man tillexempel är i dalarna. andra saker som man lätt förbiser i jobbdimman är hur mycket man saknar sin familj och andra personer som betyder mycket. man inser att ens egen kringelikrokiga väg är precis lika kringelikrokig som de andras. bara annorlunda. helst av allt skulle jag vilja stanna där i julbubblan ett par veckor till. men nu är alla spridda för vinden igen och jag sitter under dubbla täcken i oslo. saknar, men är ändå såååå lycklig.

om och om igen.

på heder och samvete

ffffound.com
jag har svurit en ed med matilda som vittne. det känns skönt. allt är nollställt.

T.

inatt drömde jag om min vän under lågstadiet, jag hörde till och med hennes röst. annars hoppas jag mest på att det onda i halsen bara är en liten fas och förbereder mig inför julklappsinslagning och hårfärgning.

and it burns burns burns.

ibland dyker sånt upp igen. sånt som man frustrerat kastat ner i en låda och gömt längst bak i garderoben. som är för fint för att slänga. som man aldrig vill glömma men helst inte minnas.

djupdykning.

här ändras planer på löpande band. egentligen är jag inte ens förvånad, jag har ju trots allt levt med mig själv i 21 år nu. jag trivs ganska så bra. i fredags stod hejdåkalas och mojitos på menyn. lördags 3D bio och soul experience och ännu mer hejdåkalas. det är en hel bunt med folk som flyttar nu. jag är lite avundsjuk men samtidigt inte alls. jag kommer grina sönder mig när jag flyttar härifrån. men bara för att alla är så bra här. jag har sagt det förr, men jag tänker inte spendera en till vinter här. det går inte. det är för kallt.

en sak till.

igår ringde jodie bara för att säga att en orkester spelade på spårvagnen. det var fint tycker jag. och så var vi ju på motownklubb som förvandlades till breakdanceklubb med dansring och hela faderullan.

frossa.

http://www.flickr.com/photos/brokensweater

prickigkorvmackor, film, filtmys, skvaller, tupplur, sol för första gången på en månad, hoppas att man bara drömde och att det egentligen var april, sista helgcigaretten i fönstret, gifflar, finbildskavalkad och språngmarsch till söndagsöppetaffären för att råda bot på chokladabstinensen innan stängningstid.

ett år och sju dagar.

det har gått fort. fascinationen över den konstiga maten sitter fortfarande kvar och växer sig starkare. språket går bra. ekonomin har förbättrats avsevärt. jag har mött människor och åter människor. jag har druckit många öl, dippat massa blomkål, åkt mycket tåg, frusit en hel del. tappat två tänder, fått arbetarhänder och hånglat mot en del väggar. jag har skrattat, nästan kräkts av utmattning och försökt promenera bort oron i regnet. jag har blivit hemburen. jag har tröstat och pratat och lyssnat. jag har skrikit fula ord i en tunnel utan att någon hörde. jag har bytt hårfärg. lyssnat på liveopera och gjort musikfynd. jag har gått turistrundan några varv. provat tre yrken. framförallt har jag varit med om många oväntade saker som hipp som happ har ersatts med nya. man får inte fästa sig. aldrig bli nöjd. ta det som det kommer. hoppas att jag skriver igen om ytterligare ett år och inser att det inte alls blev som jag tänkt mig. för hur spännande är det, egentligen?

pussel.

och plötsligt faller bitarna på plats. det enda som saknas nu är motivationen till att röja upp röran på golvet. men det är ju inte så farligt egentligen. nu när jag har en plan, på riktigt!

ibland gör man rätt, ibland gör man fel.

om en kvart måste jag gå till jobbet. jag har fortfarande morgonrocken på mig. helst skulle jag vilja sitta här i soffan hela dagen och utforska allt som rör sig i hjärnan just nu. men icke.

gammert.

helt plötsligt dök mina gamla planer upp, fast med en twist. magen säger ja. bestämt ja.

som lovat.

Doves.

föresten.

fy tusan vad jag gillar ordet förtjust föresten. jag har sagt det förr och jag säger det igen. och som direkt association på det måste jag bara nämna en viss Ms lycka över att kyssas med benet. då är det tydligen på riktigt. om benet är med. utan att man tänker på det.

for whom it may concern.

jag har ett bra flyt nu. kanske kommer jag att tappa det nu bara för att jag tänker det högt. ungefär som i liftarens guide när arthur dent lär sig att flyga. i vilket fall som helst har jag flyt. igår hittade jag local natives och blev förälskad på stört. idag snubblade jag över the pains of being pure at heart och blev, om inte förälskad, så iallafall förtjust. pang bom. man kanske skulle satsa på att upptäcka ett nytt band varje dag i december. som en julkalender. fast nu har jag ju avslöjat mig. men det är gött med flyt.

satan i gatan. kallt. mörkt.

http://www.behance.net/Gallery/Passing-lives/268778

funnybones & lazylegs.

det är redan tisdag och jag har inte haft en endaste gnutta nyveckaångest än. annars brukar den ju trilla ner sådär lagom på söndagsmorgonkvisten, ligga och gro under dagen och till måndagsmorgonen slå ut i full blom. det är då man vill skjuta sig i huvudet. eller sätta sig på ett tåg och åka långt bort eller bygga en koja under täcket. det är valfritt. för min egen del brukar måndagar innebära att jag går runt och smyghatar hela dagen, samt att jag är lat och äter ofantliga mängder bröd på jobbet, i ren protest. (?)
igår däremot vill jag minnas att jag tillochmed fnissade åt stammisalkisens skämt. och lagade mat. och sa till att en måndagsdeppig vän att det snart är vår.

mäh. nu måste jag vänta ännu längre.

vi ska baka muffins när du kommer hem, men det får jag inte säga för det är en överraskning.

Time is never time at all. You can never ever leave, without leaving a piece of youth.

vaknade med is this it på huvudet. kravlade mig till datorn och tryckte på play. perfekt. sen ville mitt huvud lyssna på soma med smashing pumpkins, det fick den också. perfekt en gång till. nu ska jag koka ett ägg i ett perfekt antal minuter, sen duscha bort gårdagens dumheter. inte från min sida alls, mer en kollektiv dumhet den här gången. det var som på film och folk hoppade och sparkade och fick blod överallt. vansinne och långt ifrån perfekt. funderar över huruvida det har någonting att göra med vilket kön man tillhör. men jag ska inte vara sån.

Hey Lloyd, I'm ready to be heartbroken.

idag återupptäcker jag radio. fantastiskt.

ffffound

act of the apostle

Dagens plan gick i stöpet, trots att jag trotsade min vanliga lathet och faktiskt snörade på mig springskorna, gick i spöregn till gymet(!) och sa hej jag vill skriva in mig. Såklart blev det problem eftersom jag ska flytta inom en snar framtid. Jag har tyvärr ingen lust att betala massa pengar i onödan. En sisådär fyratusen. Så det blev ingenting. På köpet insåg jag att det är inom en väldigt snar framtid. December, januari, februari i Sverige, mars och kanske april. Tre eller kanske fyra månader. Det känns lite lättare. Det går att överleva ett hjärndött jobb i tre eller kanske fyra månader. Får se hur jag gör med den där träningsgrejen. Tänkte att det kanske var boten på min apati, man vet ju aldrig. Kanske går jag och simmar istället.

609pix, inklusive två timmars väntetid i örebro, natten till julafton. jag längtar redan.

have you seen her dressed in blue?

middleclass.

You and me, let’s
steal a car
But first,
before we go that far:
what’s your name?
Oh, don’t look so scared
Don’t tell me you weren’t thinking exactly the same

all shook up.

Pju. Är fortfarande lite skakis och grumlig i ögonen efter att ha sett Up till frukost. Jag är en filmgråtare 2k. Fint som snus. Det är lite som att jag skulle vilja flytta in i filmen. Fast det vore nog lite jobbigt att vara tecknad såklart.

rastlösheten får mig att klättra upp för väggarna med naglarna som enda hjälpmedel, jag tror jag måste baka någonting.

ffffound

grönt är (motvilligt) det nya svarta.

det skulle kunna få vara lite mer så här istället.

check.

snubblat upp ur sängen klockan fem på morgonen.
betalat räkningar.
vält en pall med frukt, eller egentligen bara halva men det var jobbigt ändå.
beställt en ny kameraladdare.
lagat lasagnernas lasagne.
fått tillbaka hörseln på vänsterörat.
sparat pengar.
somnat på soffan och vaknat av att jag gör ljud.
städat åt kniven.

jag har aldrig sett så många glittrande flickögon som igår.

fråga.

varför använder inte folk ordet aktare mer?

Kan du möta mig på bänken där vi delade den första folkölen?

ffffound

säg bara te om du vill ha kaffe.

efter att ha gått en stund för en kaffe på valfritt café benäget på grünnerlökka säger vicky plötsligt:
-fast jag gillar ju inte ens kaffe, först tänkte jag inte säga något. det slog mig då att det nog var på det sättet jag började min kaffedrickarkarriär en gång i tiden. det är krångligt att inte dricka kaffe. ibland är det tillochmed krångligt att dricka kaffe med mjölk. nu när jag tänker efter var det under min praktik på ssu under åttan i högstadiet som det börjades ordentligt, tätt följt av diverse utdragna föreningsmöten av diverse slag. så jag skyller allt på ssu. jag var inte ens medlem. det verkade mest mer intressant än att passa småbarn eller hacka gurka i en vecka. och så läste jag ju en hel massa ordfront på den tiden. det hjälpte säkert till. det var väl så långt jag närmade mig partipolitiken innan jag övergav den för alla dessa föreningar och möten med halvdassigt kaffe. och det fanns aldrig mjölk.

föräldrar.

fint som snus.

idag har jag köpt en knasvarm blå jacka med fina knappar, fickor och stor krage. jag skrattar oslovintern rätt upp i ansiktet - hahahaha.

I get a kick.

en måndagsmorgon som denna, eller kanske måndagsmorgnar som de brukar vara mest, spenderar jag gärna tillsammans med långfrukost & svtplay, matlagning & frankie boy och senare tillsammans med allt varmvatten som finns. imorgon ska jag på kurs, så kommer det visst två journaliststudenter och hälsar på också.

att byta scones mot chokladtårtan från himlen var kanske inte så dumt ändå.

Early dawning, Sunday morning

ffffound

till dig.

idag har jag varit ledig.

det är klart du får en hund.

ffffound

säg att det är en sån dag idag.

kuriosa

snodd från behance.net

bruna ägg är godare än vita, att peppa upp sig själv med farväl falkenberg är en mycket dålig idé och världens största älg väger mer än ett ton. så är det.

I change shapes just to hide in this place but I'm still I'm still an animal

hösten

Mjau.

Jag har helt enkelt bytt jobb. Eller egentligen är det samma jobb. Fast det är lögn.
Jag har helt enkelt lämnat förorten och hamnat mitt i gräddan.
På lördag ska jag gå på maskerad.

same-same?

jag jobbar en del nu.

Mississippi kan vänta, men inte jag.

Tiden går fort här. Sommaren flöt ut i september och blev gul. Nu har september blivit oktober och kall. Snart är det november. Tänker nästan bara framåt. Att det snart är den tionde, fast det bara gått ett par dagar sedan sist. Och jag träffar människor, en del smälter samman med dagarna och försvinner, andra fastnar. Ibland bara i mitt huvud, en del på riktigt. Hoppas.

Tout Le Monde Veut Devenir Un Cat

När jag promenerar till och från jobb, bussar eller längs med älven eller vart jag nu än promenerar dyker alltid samma saker upp i min hjärna. Som den flitigt spelade snurrskivan som alltid hakade upp sig på samma ställe i "var är oskar?" En av dessa funderingar är vad jag skulle svara om någon från någon slags tidning eller liknande skulle fråga vad jag lyssnade på i mina hörlurar. Du vet, som dom gör ibland, framförallt i små lokaltidningar. Tänk om jag precis just i den stunden då lyssnade på en mindre bra låt som jag egentligen inte gillar, eller om jag tillexempel lånat någon annans ipod. Får man ljuga om sånt? Och vad skulle jag isåfall svara? Välja ut EN låt som på något vis ska representera mig och mitt liv för hela vida världen, eller kanske bara i en liten håla. Men ändå. Vilken låt? Nu har jag ju lyckats förstöra och blivit bestulen på alla mina musiklyssningshjälpmedel så egentligen behöver jag nog inte vara orolig. Men det kliar fortfarande någonstans i bakhuvet.

skitketchup.

för en liten stund sen tappade jag en ketchupflaska precis på mina nya fusktänder. nu sitter dom snett. imorgon ska jag gå till tandläkaren för sjunde gången den här månaden. när räknas man som expert?

jag ska gömma min sorg och jag ska skratta och le

hade sett fram emot att faktiskt göra någonting ikväll, men nu får jag vackert nöja mig med att jobba istället. egentligen är det ganska bra, klirr i kassan och reducerat slösande är inte helt fel. ju. försöker se vintern som en slags omvandlingsperiod. får jag som jag vill kommer jag att kliva ut i den värmande vårsolen pigg, rik och vältränad, helst ackompanjerad av en blåsorkester i röda jackor som spelar lillbabs eller liknande. kanske börjar allt gå i slowmotion och kanske vänder sig människor om. kanske kommer mitt ack så fläckfria anlete i närbild när jag nonchalant sätter på mig mina snordyra vintagesolglasögon och inte tänder en cigg. nämnde jag flickorna i färgglada rockar som dansar runt mig med sina paraplyer? eller just det, det var ju sol. skit också. eller det kanske hade slutat regna? kanske börjar männen (horder!) slåss om vem av dem som ska få äran att lägga just sin trenchcoat (för det har alla) i vattenpölen så att jag kan gå över utan att bli blöt om fossingarna.
känner på mig att det kommer bli en intensiv vinter.

lite mer så här kanske.

ffffound

If you gotta grow up sometime You've to do it on your own I don't think I could stand to be stuck That's the way that things were going

swoop sa det så var veckan slut. eller nästan, ska man vara petig så är det ju precis just nu femtionio minuter kvar. så kalla mig gärna lögnare om du vill. det är okej. lördagen var som lördagar brukar vara. jobbade förvisso sent, men fick ändå till alla vanliga delar. klädstress, förfest, utgång och tillochmed en dubbel efterfest. jag och cecilia hamnade tydligen på arkitekthögskolan, eller vad det nu var. det var otrevligt och ganska vansinnigt. vi tog ölen och gick vidare. vaknade imorse och trodde jag skulle dö lite. akta mig för allt snabbt. efter en visit hos naida inklusive vindruvor och housemaraton känner jag mig bättre. orkade tillochmed avsluta dagen med annie hall och broderande. ja, alltså innan jag bestämde mig för att skriva det här. nu är det femtioen minuter kvar tills den här veckan är slut och tills en ny börjar. spännande.

see you on the moon!

bestämde mig för att inte ställa något alarm inatt. annars brukar jag alltid tycka att det är skönt att veta att jag inte kommer att sova bort halva tiden innan jag ska till jobbet. men idag var jag ledig, alltså inget alarm. vaknade precis samma tid som jag alltid gör. kvart över nio, pip. enda skillnaden var väl att jag undvek de annars återkommande panikvakningarna runt fyrasnåret sådär. det är ju inte helt fel.
efter morgonpromenad och gemenskapsfrukost bar det av till malin för bebisinspektion och skvaller. mycket trevligt minsann. jag är lite mindre rädd för små barn nu. lite. dom är ganska mjuka och så. det är bra.
agerade senare moraliskt stöd åt felicia som är på väg att flytta hit, därmed bar det av till karl johan för obligatorisk lämna-cv-runda. fick flashbacks från mina första veckor i oslo. klumpen i magen och inte veta någonting. inte känna någon och inte sig själv så bra heller. gå på arbetsintervjuer och skriva cvn som mest påminner om brevvänsannonser i kamratposten. låtsas vara modig tills man faktiskt blir det. föresten har jag kanske nytt jobb på gång. men jag ska inte ropa hej. imorgon ska jag gå upp klockan fem. jag slår vad om att det är frost på marken då.

vaken.

varför ska det vara så förbannat kallt i den här staden? varför är det flera timmar på trånga bussar vart jag än ska åka? varför är det oktober och hel vinter kvar? varför har jag fastnat i det här jävla ekorrhjulet och varför känns det som att jag går runt som någonslags levandedöd figur? har det med staden att göra eller är det bara jag? i förrgår var jag glad, så fort jag kom hit gled jag in i modet. det där likgiltiga. eller rastlösa. aldrig riktigt glad. på helgen samlas vi och dricker oss fulla på vin och försöker glömma bort. skrattar och ramlar omkull. vaknar med likgiltigheten upp över öronen. med eller utan främling. marinerar oss i flottig mat och dålig film innan vi skiljs åt igen för att kunna jobba imorgon. skrattar åt gårdagens skandaler. det var tokigt. låt oss göra om det nästa helg igen. men först är det vecka och vardag och jobb och åter jobb. jag har en misstanke om att min själ krymper lite varje dag. fiser ut luft som en ballong. pffft.
sex månader. max.

ompysslat.

efter tretton timmar är jag på plats i ett vansinnigt kallt oslo. jag har fram tills nu förträngt minnet av förra vinterns dubbla raggsockor, duntäcken och vantar - inomhus! tji fick jag, för nu är det minsann på gång att hända igen. kanske är det bävernylon som blir grejen i år.
det känns lite vemodigt att vara här. man vänjer sig snabbt med soliga promenader på åkrar utan en någon annan i sikte, rödvinsfyllda kortspelsaftnar, varm päls mot magen, hetsiga diskussioner om sånt som är viktigt, allsång och stämsång och gruppdans i köket och såklart all denna mat.
nu försöker jag pyssla om mig själv med i överkant prissatt ekologiskt te i fina förpackningar, svtplay och mitt broderi. för nu har jag faktiskt börjat! efter mycket tjat. och det blir ett hejdundrandes stort broderi, 70*100 närmare bestämt och bara bokstäver. fint som snus.

växer.

har varit på ön nu i nästan två veckor. tio dagar närmare bestämt. har än en gång varit här för att kunna få nya tänder sen, i februari. imorgon åker jag hem, för så är det, hem till oslo. iallafall hoppas jag på det, just nu stormar det bokstavligt talat utanför fönstret. får se om båten verkligen går imorgon bitti. om det trots allt gör det, kommer det kanske bli ett kräkskalas utan dess like. inte från min sida dock, jag är bra på sånt där. på vågor. det kan ha något med min förkärlek till randiga tröjor och vita tygskor att göra. jag tror det.
nästanstörstsyster med tillhörande fransman är också på ön. dom ska visst flytta till stockholm nu. det gillar vi. det blir liksom lite enklare att spontanbesöka och besökas då.
idag har jag varit och fikat med frida och amanda. det var visst någonslags höstmarknad på stora torget. det vill säga allt som du kan tänka dig i tovad ull, foppatofflor och kanderade äpplen. i spöregn och hård havsvind som kryper in under huden och biter sig fast. gnag gnag. mysigt.
frida handlade saker till sin nya lägenhet i en butik överbelamrad med fluffiga mattor, sandpappersslitna och pastellrosa kaffemuggar och kristaller kristaller kristaller.
jag längtar tillbaka till oslo men samtidigt längtar jag efter något helt annat. det står liksom alldeles stilla i oslo. tänker att jag nog är färdig där om ett par månader, vad som händer får vi se. men jag är våldsamt sugen på att plocka fram alla böckerna, måla om, ha egna rörstrandskoppar och i huvudtaget ha ett ställe att fylla med projekt, stök och alldeles finfin musik. lära mig nya saker. i en ny stad. kanske i en större stad. eller bara annorlunda. mindre kall och mindre tillfällig. känna mig hemma. för även om jag vill och önskar och tänker att det nog är så egentligen är jag inte hemma någonstans, än.

bil-drulle

saker som får mig att le.

play doh.

morgonutsikt.

så är det.

nu ska jag springa till tåget som går till skoyen och sen ska jag gå till matildas jobb och sen ska vi stänga butiken och sen kanske gå till ica och sen gå den fina skogsvägen och plocka nässlor och den konstiga ensama ankan kanske är där och freestylar i forsarna och sen går vi vidare till frognerparken och förbi alla nakna gubbar och till majorstuen och bogstaveien och sen vidare förbi högskolan och perry frisör och tillslut är vi framme på stensberggata och vid vår port där vi står och väntar tills någon av oss ger sig och rotar fram nyckeln.

önskningar.

hamburgertallrik, falafelrulle, bubbelvatten, twix, smash, sörlandschips, cola, rabarberpaj, mammans köttfärslimpa med svampstuvning, ugnsomelett med svampstuvning, svampstuvning, cookie dough, våfflor, yoghurt, kycklingfilé, klämd baguett, max kycklingmål utan bacon, chokladsås, daimstrut, eller kanske bara ett tuggummi (helst extra).

sugen

"Köp femton Lätta och få ett par Crocs!"