jag ska gömma min sorg och jag ska skratta och le

hade sett fram emot att faktiskt göra någonting ikväll, men nu får jag vackert nöja mig med att jobba istället. egentligen är det ganska bra, klirr i kassan och reducerat slösande är inte helt fel. ju. försöker se vintern som en slags omvandlingsperiod. får jag som jag vill kommer jag att kliva ut i den värmande vårsolen pigg, rik och vältränad, helst ackompanjerad av en blåsorkester i röda jackor som spelar lillbabs eller liknande. kanske börjar allt gå i slowmotion och kanske vänder sig människor om. kanske kommer mitt ack så fläckfria anlete i närbild när jag nonchalant sätter på mig mina snordyra vintagesolglasögon och inte tänder en cigg. nämnde jag flickorna i färgglada rockar som dansar runt mig med sina paraplyer? eller just det, det var ju sol. skit också. eller det kanske hade slutat regna? kanske börjar männen (horder!) slåss om vem av dem som ska få äran att lägga just sin trenchcoat (för det har alla) i vattenpölen så att jag kan gå över utan att bli blöt om fossingarna.
känner på mig att det kommer bli en intensiv vinter.