ett år och sju dagar.

det har gått fort. fascinationen över den konstiga maten sitter fortfarande kvar och växer sig starkare. språket går bra. ekonomin har förbättrats avsevärt. jag har mött människor och åter människor. jag har druckit många öl, dippat massa blomkål, åkt mycket tåg, frusit en hel del. tappat två tänder, fått arbetarhänder och hånglat mot en del väggar. jag har skrattat, nästan kräkts av utmattning och försökt promenera bort oron i regnet. jag har blivit hemburen. jag har tröstat och pratat och lyssnat. jag har skrikit fula ord i en tunnel utan att någon hörde. jag har bytt hårfärg. lyssnat på liveopera och gjort musikfynd. jag har gått turistrundan några varv. provat tre yrken. framförallt har jag varit med om många oväntade saker som hipp som happ har ersatts med nya. man får inte fästa sig. aldrig bli nöjd. ta det som det kommer. hoppas att jag skriver igen om ytterligare ett år och inser att det inte alls blev som jag tänkt mig. för hur spännande är det, egentligen?