I change shapes just to hide in this place but I'm still I'm still an animal

hösten

Mjau.

Jag har helt enkelt bytt jobb. Eller egentligen är det samma jobb. Fast det är lögn.
Jag har helt enkelt lämnat förorten och hamnat mitt i gräddan.
På lördag ska jag gå på maskerad.

same-same?

jag jobbar en del nu.

Mississippi kan vänta, men inte jag.

Tiden går fort här. Sommaren flöt ut i september och blev gul. Nu har september blivit oktober och kall. Snart är det november. Tänker nästan bara framåt. Att det snart är den tionde, fast det bara gått ett par dagar sedan sist. Och jag träffar människor, en del smälter samman med dagarna och försvinner, andra fastnar. Ibland bara i mitt huvud, en del på riktigt. Hoppas.

Tout Le Monde Veut Devenir Un Cat

När jag promenerar till och från jobb, bussar eller längs med älven eller vart jag nu än promenerar dyker alltid samma saker upp i min hjärna. Som den flitigt spelade snurrskivan som alltid hakade upp sig på samma ställe i "var är oskar?" En av dessa funderingar är vad jag skulle svara om någon från någon slags tidning eller liknande skulle fråga vad jag lyssnade på i mina hörlurar. Du vet, som dom gör ibland, framförallt i små lokaltidningar. Tänk om jag precis just i den stunden då lyssnade på en mindre bra låt som jag egentligen inte gillar, eller om jag tillexempel lånat någon annans ipod. Får man ljuga om sånt? Och vad skulle jag isåfall svara? Välja ut EN låt som på något vis ska representera mig och mitt liv för hela vida världen, eller kanske bara i en liten håla. Men ändå. Vilken låt? Nu har jag ju lyckats förstöra och blivit bestulen på alla mina musiklyssningshjälpmedel så egentligen behöver jag nog inte vara orolig. Men det kliar fortfarande någonstans i bakhuvet.

skitketchup.

för en liten stund sen tappade jag en ketchupflaska precis på mina nya fusktänder. nu sitter dom snett. imorgon ska jag gå till tandläkaren för sjunde gången den här månaden. när räknas man som expert?

jag ska gömma min sorg och jag ska skratta och le

hade sett fram emot att faktiskt göra någonting ikväll, men nu får jag vackert nöja mig med att jobba istället. egentligen är det ganska bra, klirr i kassan och reducerat slösande är inte helt fel. ju. försöker se vintern som en slags omvandlingsperiod. får jag som jag vill kommer jag att kliva ut i den värmande vårsolen pigg, rik och vältränad, helst ackompanjerad av en blåsorkester i röda jackor som spelar lillbabs eller liknande. kanske börjar allt gå i slowmotion och kanske vänder sig människor om. kanske kommer mitt ack så fläckfria anlete i närbild när jag nonchalant sätter på mig mina snordyra vintagesolglasögon och inte tänder en cigg. nämnde jag flickorna i färgglada rockar som dansar runt mig med sina paraplyer? eller just det, det var ju sol. skit också. eller det kanske hade slutat regna? kanske börjar männen (horder!) slåss om vem av dem som ska få äran att lägga just sin trenchcoat (för det har alla) i vattenpölen så att jag kan gå över utan att bli blöt om fossingarna.
känner på mig att det kommer bli en intensiv vinter.

lite mer så här kanske.

ffffound

If you gotta grow up sometime You've to do it on your own I don't think I could stand to be stuck That's the way that things were going

swoop sa det så var veckan slut. eller nästan, ska man vara petig så är det ju precis just nu femtionio minuter kvar. så kalla mig gärna lögnare om du vill. det är okej. lördagen var som lördagar brukar vara. jobbade förvisso sent, men fick ändå till alla vanliga delar. klädstress, förfest, utgång och tillochmed en dubbel efterfest. jag och cecilia hamnade tydligen på arkitekthögskolan, eller vad det nu var. det var otrevligt och ganska vansinnigt. vi tog ölen och gick vidare. vaknade imorse och trodde jag skulle dö lite. akta mig för allt snabbt. efter en visit hos naida inklusive vindruvor och housemaraton känner jag mig bättre. orkade tillochmed avsluta dagen med annie hall och broderande. ja, alltså innan jag bestämde mig för att skriva det här. nu är det femtioen minuter kvar tills den här veckan är slut och tills en ny börjar. spännande.

see you on the moon!

bestämde mig för att inte ställa något alarm inatt. annars brukar jag alltid tycka att det är skönt att veta att jag inte kommer att sova bort halva tiden innan jag ska till jobbet. men idag var jag ledig, alltså inget alarm. vaknade precis samma tid som jag alltid gör. kvart över nio, pip. enda skillnaden var väl att jag undvek de annars återkommande panikvakningarna runt fyrasnåret sådär. det är ju inte helt fel.
efter morgonpromenad och gemenskapsfrukost bar det av till malin för bebisinspektion och skvaller. mycket trevligt minsann. jag är lite mindre rädd för små barn nu. lite. dom är ganska mjuka och så. det är bra.
agerade senare moraliskt stöd åt felicia som är på väg att flytta hit, därmed bar det av till karl johan för obligatorisk lämna-cv-runda. fick flashbacks från mina första veckor i oslo. klumpen i magen och inte veta någonting. inte känna någon och inte sig själv så bra heller. gå på arbetsintervjuer och skriva cvn som mest påminner om brevvänsannonser i kamratposten. låtsas vara modig tills man faktiskt blir det. föresten har jag kanske nytt jobb på gång. men jag ska inte ropa hej. imorgon ska jag gå upp klockan fem. jag slår vad om att det är frost på marken då.

vaken.

varför ska det vara så förbannat kallt i den här staden? varför är det flera timmar på trånga bussar vart jag än ska åka? varför är det oktober och hel vinter kvar? varför har jag fastnat i det här jävla ekorrhjulet och varför känns det som att jag går runt som någonslags levandedöd figur? har det med staden att göra eller är det bara jag? i förrgår var jag glad, så fort jag kom hit gled jag in i modet. det där likgiltiga. eller rastlösa. aldrig riktigt glad. på helgen samlas vi och dricker oss fulla på vin och försöker glömma bort. skrattar och ramlar omkull. vaknar med likgiltigheten upp över öronen. med eller utan främling. marinerar oss i flottig mat och dålig film innan vi skiljs åt igen för att kunna jobba imorgon. skrattar åt gårdagens skandaler. det var tokigt. låt oss göra om det nästa helg igen. men först är det vecka och vardag och jobb och åter jobb. jag har en misstanke om att min själ krymper lite varje dag. fiser ut luft som en ballong. pffft.
sex månader. max.

ompysslat.

efter tretton timmar är jag på plats i ett vansinnigt kallt oslo. jag har fram tills nu förträngt minnet av förra vinterns dubbla raggsockor, duntäcken och vantar - inomhus! tji fick jag, för nu är det minsann på gång att hända igen. kanske är det bävernylon som blir grejen i år.
det känns lite vemodigt att vara här. man vänjer sig snabbt med soliga promenader på åkrar utan en någon annan i sikte, rödvinsfyllda kortspelsaftnar, varm päls mot magen, hetsiga diskussioner om sånt som är viktigt, allsång och stämsång och gruppdans i köket och såklart all denna mat.
nu försöker jag pyssla om mig själv med i överkant prissatt ekologiskt te i fina förpackningar, svtplay och mitt broderi. för nu har jag faktiskt börjat! efter mycket tjat. och det blir ett hejdundrandes stort broderi, 70*100 närmare bestämt och bara bokstäver. fint som snus.

växer.

har varit på ön nu i nästan två veckor. tio dagar närmare bestämt. har än en gång varit här för att kunna få nya tänder sen, i februari. imorgon åker jag hem, för så är det, hem till oslo. iallafall hoppas jag på det, just nu stormar det bokstavligt talat utanför fönstret. får se om båten verkligen går imorgon bitti. om det trots allt gör det, kommer det kanske bli ett kräkskalas utan dess like. inte från min sida dock, jag är bra på sånt där. på vågor. det kan ha något med min förkärlek till randiga tröjor och vita tygskor att göra. jag tror det.
nästanstörstsyster med tillhörande fransman är också på ön. dom ska visst flytta till stockholm nu. det gillar vi. det blir liksom lite enklare att spontanbesöka och besökas då.
idag har jag varit och fikat med frida och amanda. det var visst någonslags höstmarknad på stora torget. det vill säga allt som du kan tänka dig i tovad ull, foppatofflor och kanderade äpplen. i spöregn och hård havsvind som kryper in under huden och biter sig fast. gnag gnag. mysigt.
frida handlade saker till sin nya lägenhet i en butik överbelamrad med fluffiga mattor, sandpappersslitna och pastellrosa kaffemuggar och kristaller kristaller kristaller.
jag längtar tillbaka till oslo men samtidigt längtar jag efter något helt annat. det står liksom alldeles stilla i oslo. tänker att jag nog är färdig där om ett par månader, vad som händer får vi se. men jag är våldsamt sugen på att plocka fram alla böckerna, måla om, ha egna rörstrandskoppar och i huvudtaget ha ett ställe att fylla med projekt, stök och alldeles finfin musik. lära mig nya saker. i en ny stad. kanske i en större stad. eller bara annorlunda. mindre kall och mindre tillfällig. känna mig hemma. för även om jag vill och önskar och tänker att det nog är så egentligen är jag inte hemma någonstans, än.