hemma.

efter ett par timmars bussfärd är jag nu tillbaka i ett hysteriskt snöfyllt oslo. till min besvikelse har tomten varken städat rummet eller värmt upp lägenheten. man glömmer ju lätt sånt när man tillexempel är i dalarna. andra saker som man lätt förbiser i jobbdimman är hur mycket man saknar sin familj och andra personer som betyder mycket. man inser att ens egen kringelikrokiga väg är precis lika kringelikrokig som de andras. bara annorlunda. helst av allt skulle jag vilja stanna där i julbubblan ett par veckor till. men nu är alla spridda för vinden igen och jag sitter under dubbla täcken i oslo. saknar, men är ändå såååå lycklig.

om och om igen.

på heder och samvete

ffffound.com
jag har svurit en ed med matilda som vittne. det känns skönt. allt är nollställt.

T.

inatt drömde jag om min vän under lågstadiet, jag hörde till och med hennes röst. annars hoppas jag mest på att det onda i halsen bara är en liten fas och förbereder mig inför julklappsinslagning och hårfärgning.

and it burns burns burns.

ibland dyker sånt upp igen. sånt som man frustrerat kastat ner i en låda och gömt längst bak i garderoben. som är för fint för att slänga. som man aldrig vill glömma men helst inte minnas.

djupdykning.

här ändras planer på löpande band. egentligen är jag inte ens förvånad, jag har ju trots allt levt med mig själv i 21 år nu. jag trivs ganska så bra. i fredags stod hejdåkalas och mojitos på menyn. lördags 3D bio och soul experience och ännu mer hejdåkalas. det är en hel bunt med folk som flyttar nu. jag är lite avundsjuk men samtidigt inte alls. jag kommer grina sönder mig när jag flyttar härifrån. men bara för att alla är så bra här. jag har sagt det förr, men jag tänker inte spendera en till vinter här. det går inte. det är för kallt.

en sak till.

igår ringde jodie bara för att säga att en orkester spelade på spårvagnen. det var fint tycker jag. och så var vi ju på motownklubb som förvandlades till breakdanceklubb med dansring och hela faderullan.

frossa.

http://www.flickr.com/photos/brokensweater

prickigkorvmackor, film, filtmys, skvaller, tupplur, sol för första gången på en månad, hoppas att man bara drömde och att det egentligen var april, sista helgcigaretten i fönstret, gifflar, finbildskavalkad och språngmarsch till söndagsöppetaffären för att råda bot på chokladabstinensen innan stängningstid.

ett år och sju dagar.

det har gått fort. fascinationen över den konstiga maten sitter fortfarande kvar och växer sig starkare. språket går bra. ekonomin har förbättrats avsevärt. jag har mött människor och åter människor. jag har druckit många öl, dippat massa blomkål, åkt mycket tåg, frusit en hel del. tappat två tänder, fått arbetarhänder och hånglat mot en del väggar. jag har skrattat, nästan kräkts av utmattning och försökt promenera bort oron i regnet. jag har blivit hemburen. jag har tröstat och pratat och lyssnat. jag har skrikit fula ord i en tunnel utan att någon hörde. jag har bytt hårfärg. lyssnat på liveopera och gjort musikfynd. jag har gått turistrundan några varv. provat tre yrken. framförallt har jag varit med om många oväntade saker som hipp som happ har ersatts med nya. man får inte fästa sig. aldrig bli nöjd. ta det som det kommer. hoppas att jag skriver igen om ytterligare ett år och inser att det inte alls blev som jag tänkt mig. för hur spännande är det, egentligen?

pussel.

och plötsligt faller bitarna på plats. det enda som saknas nu är motivationen till att röja upp röran på golvet. men det är ju inte så farligt egentligen. nu när jag har en plan, på riktigt!

ibland gör man rätt, ibland gör man fel.

om en kvart måste jag gå till jobbet. jag har fortfarande morgonrocken på mig. helst skulle jag vilja sitta här i soffan hela dagen och utforska allt som rör sig i hjärnan just nu. men icke.

gammert.

helt plötsligt dök mina gamla planer upp, fast med en twist. magen säger ja. bestämt ja.

som lovat.

Doves.

föresten.

fy tusan vad jag gillar ordet förtjust föresten. jag har sagt det förr och jag säger det igen. och som direkt association på det måste jag bara nämna en viss Ms lycka över att kyssas med benet. då är det tydligen på riktigt. om benet är med. utan att man tänker på det.

for whom it may concern.

jag har ett bra flyt nu. kanske kommer jag att tappa det nu bara för att jag tänker det högt. ungefär som i liftarens guide när arthur dent lär sig att flyga. i vilket fall som helst har jag flyt. igår hittade jag local natives och blev förälskad på stört. idag snubblade jag över the pains of being pure at heart och blev, om inte förälskad, så iallafall förtjust. pang bom. man kanske skulle satsa på att upptäcka ett nytt band varje dag i december. som en julkalender. fast nu har jag ju avslöjat mig. men det är gött med flyt.

satan i gatan. kallt. mörkt.

http://www.behance.net/Gallery/Passing-lives/268778

funnybones & lazylegs.

det är redan tisdag och jag har inte haft en endaste gnutta nyveckaångest än. annars brukar den ju trilla ner sådär lagom på söndagsmorgonkvisten, ligga och gro under dagen och till måndagsmorgonen slå ut i full blom. det är då man vill skjuta sig i huvudet. eller sätta sig på ett tåg och åka långt bort eller bygga en koja under täcket. det är valfritt. för min egen del brukar måndagar innebära att jag går runt och smyghatar hela dagen, samt att jag är lat och äter ofantliga mängder bröd på jobbet, i ren protest. (?)
igår däremot vill jag minnas att jag tillochmed fnissade åt stammisalkisens skämt. och lagade mat. och sa till att en måndagsdeppig vän att det snart är vår.