month of mist.

Inga spillda öl, ingen kanskeklockantreångest, inga bortslösade, lånade pengar, ingen köttmarknad, ingen stundande bakfylla. Jag har en lugn helg för första gången på evigheter och det känns ganska fantastiskt. Har stressat som en tok på jobbet och nu ligger jag nerbäddad i soffan, helt själv. Funderar på om jag ska titta på Wall-E eller spela Sims. Det är svårt ibland. På lördagskvällar. Hoppas att jag inte missar alltför mycket ikväll. Men jag tar det. Njuter tillochmed.
I torsdags var vi och tittade på Kristian Anttila och det var mycket bra, eller helt okej bra iallafall. Kanske en trea eller så. Våldsamt trevlig torsdagsaktivitet om inte annat. Kom fram till att jag inte varit på konsert på hundra miljarders år, minst. Och det är ju lite sorgligt. Därför har jag och Jodie nu planlagt allt bra inom de närmsta månaderna. Det är inte lite.
Dessutom har vi ju jazzsöndagar på Blå att gå på, och liveopera på Underwater pub tisdagar och torsdagar. Det verkar vansinnigt ballt. Jag vill gå. Jag vill se.

AJKIA

Idag har jag varit på Ikea med Malte och inhandlat massor med fint till vårt rum. Vi bestämde oss tillslut för att dela av det så att vi får lite egen plats. Gröna gardiner blev grejen och hyllor som vi skruvat ihop med hjälp av Fannys extremt rosa verktygslåda. Fint som snus. Dock har vi lite kvar att göra. Garderober att flytta och krokar att skruva fast. Så bilder kommer sen. När allt är på plats så att säga. En grej till från barnavdelningen blev det också. Till ett projekt. Ett stort ett. Men det ska jag skvallra mer om sen.
TIdigare idag blev jag tagen i jackärmen av en busschaufför som påpekade att jag tjyvåkt på bussen i flera veckor nu och jag blev alldeles nervös och tyckte att det var ganska så pinsamt. Hu. Jag kanske borde ta tag i det där. Eller jag ska. Synd att busskort är så våldsamt dyra och att jag är så våldsamt fattig. Tur att jag får jobba som tusan nu, dom verkar nöjda med mig. Fick till och med en egen ansvarslista idag. Det innebar förvisso att jag spenderade en stor del av dagen i mjölkkylen. Perfekt för min sprängfyllda näsa. Annars så trivs jag med att gå förbi en takeaway sushi (EAT SUSHI & more), ett seven eleven och en rykande brunn varje dag. Det hörnet är så fint storstadigt. Imorgon ska vi se den här grabben.


----

När jag tänker efter lite saknar jag så många och längtar efter att krama dem. Det borde göras någonting åt.

Oh yes, ain't that FRESH?

Min hjärna är full av snor. Jag fryser. Jag gick upp tjugo över fem i morse. Det var kontrollanter på bussen så jag fick gå hem i slasken. Jag skulle ha varit på Ikea idag. Jag har fått en ful plutt på hakan. Jag är fattig. Men annars så är det bra. Faktiskt. På riktigt. Helgen var härlig, som vanligt ungefär. Även om vi misslyckades både med att bara ta en öl i fredags och med att köpa peruker till brudkvällen på lördagen. Det blev ju sjukt bra ändå. Makaroner och vin klockan fem är grejen. Det är alldeles uppenbart. Ikväll blir det till att äta lapskausblandning, göra ansiktsmask, preparera med omega3 och apelsin, läsa bok och mysa under täcket.

ledig.

skriva, morgonpromenad, take away mocca, få lektion i våra bästa år, tvätta håret, skriva brev, välja låtar till skiva, prata, fixa, laga mat, äta mat, välja fler låtar, snoka på facebook, bli rastlös, titta på läskig serie och på när fanny äter, gå på promenad, trampa i en djup vattenpöl, hämta matildas nyckel, prata om majs, gå till jodies jobb, sitta i ett fönster, promenera till kiwi, köpa morötter, prata med gunnar, åka trikk, åka för långt, gå hem, prata med jodie som pratat med en kändis, välja film, göra dipp, välja film igen, titta på bilder, välja ny film, titta på film, skriva, tvätta bort smink, mjukisbyxor, läsa tidning, läsa bok, sova.

Snö.

I somras minns jag att jag pratade med någon som jobbade med att putta ner snö och istappar från taket. Idag skulle jag tro att han har fullt upp. Det är smått fantastiskt att tänka på att någon jobbar med det. Att putta ner snö. Precis som att alla jobb är ganska fantastiska. Någon måste sälja mat, någon mattor och någon måste rita fina mönster. Någon måste försvara, någon tömma papperskorgar och någon räkna ut saker. Några måste skriva och några måste sjunga. Några måste vara arga. Och alla måste bo någonstans. Helst i ett tänt fönster. Och i alla tända fönster finns minst en hemlighet.
Och jag blir alldeles snurrig när jag tänker på hur många hemligheter jag åker förbi varje dag på väg till jobbet. Hur mycket jag inte vet och att ingen kan veta allt. Hur skönt det är att känna sig pytteliten. Det gör faktiskt inte så mycket då. Inte om man tänker på hur stor rymden är eller att vi kanske bara är en liten myrstack eller ärta som snart ska bli uppätna. Eller skillnaden mellan stora tal.
En miljon sekunder är elvaochetthalvt dygn. En miljard sekunder är trettioenochetthalvt år.
Snart ska vi laga lasagne.

mystiskt.

De senaste lördagarna har slutat på samma konstiga sätt. Egentligen händer ingenting hemskt i huvudtaget. Jag har galet roligt hela kvällen. Sen är det som att någon stänger av mig. Jag blir arg, springer hem och vill gömma mig under täcket i hundra tusen miljarders år. Helt plötsligt. Skit. Som att det blir en överdos av någonting. Det jobbiga är att jag inte vet vart det kommer ifrån och att jag inte vet vad jag ska göra åt det. För jag är inte olycklig alls. Bara efter tre på lördagskvällarna. Tydligen.
Idag kurerar jag mig med att önska att jag hade ett badkar, att läsa de bästa bloggarna och försöka komma ihåg att allt inte är likadant. Att det faktiskt kan vara annorlunda. Och ikväll ska jag och Jodie gå till ett gubbställe och lyssna på jazz. Jag hoppas att det blir som på bilden här ovanför.

kallt.

När jag var ute på morgonpromenad häromdagen var det sol och varmt och jag tänkte att nu kommer det faktiskt bli vår snart. Ack så fel jag hade. Idag snöar det till en förbannelse och igår natt höll jag på att frysa ihjäl på väg hem från jobbet. Såklart hade jag inga varma vinterkläder (ärvt av pappa), typ långkalsonger och vinterskor, utan satt envist och svor i jeans och tygskor. När jag kom hem var jag så kall att jag trotsade strumpångesten (ärvt av mamma) och sov med både sockor och strumpor. Iallafall i en halvtimme eller så.
I övrigt ser jag fram emot nästa vecka när jag ska börja växla grönkläderna med att jobba på boklagret igen. Sen får vi väl se om det verkligen går att kombinera, det kan bli tolv timmarsdagar med fyra timmarssömn om jag har otur. Kanske, kanske inte. Tur att jag har hela helgen på mig att njuta först.

paljett.

Jag är i stort behov av helg. Häromdagen drömde jag om långa rader med varor utan streckkoder. På tåget kom jag på mig själv med att fundera över om folket i Final fantasy 7 behöver köpa månadskort på tunnelbanan, eller om det sköts automatiskt. På promenaden hem panikstelnade mitt ben och jag fick rulla hela vägen hem. Det har fortfarande inte gett med sig. Därför tycker jag att det är med rätta jag ligger här på sofflocket med en kopp kanelte och en tallrik blåbärspaj. Om en stund ska jag ta en dusch och slösa på varmvattnet. Sen är det banne mig helg. Hallelulja. Det låter som att jag har jobbat i hundra miljarders år. Egentligen är det ju faktiskt bara en vecka. Men ändå. Tänk på att jag är ovan.
Igår skar jag mig också, på ett sånt där barnsligt sätt. Jag höll ett bröd i handen, tog fram brödkniven och tadamm! Jag såg någonting vitt och sedan massa rött och jag svor för mig själv. Jag tror att de tysta, muttrande svordomarna är värst, inte de högljudda. I vilket fall som helst gjorde det ont och fingrarna är numera rejält lindade med kompresser, bomull och lindor och sånt därnt som kan vara bra. Jag måste hitta på en bra lögn om hur det gick till. Typ att jag blev biten av en haj, boxades med en björn eller skjuten av en pirat. Eller kanske att jag är någonslags gangster som misskött sig lite. Eller så får jag försöka pimpa upp bandaget, så att det ser ut som att det ska vara där. En liten accessoar bara. Fanny har säkert paljetter att låna ut.

Den här veckan är det jobbjobbjobb som gäller. Oglamouröst som sjutton, men det är skönt att faktiskt göra någonting och tjäna lite kosing.. mhihi. Om inte annat måste jag kunna betala hyran så att jag kan bo kvar i kollektivet. Så det är bara att bita ihop, och fortsätta le i den snyggt kiwigröna outfiten. Tyvärr är ljuset (lysröret) i vårat personalrum (sliten puffblommigsoffa och en hög med pantburkar) lite kasst, så färgen kommer inte riktigt fram. Men jag ska inte vara gnällig. Jag slipper åtminstone de matchande foppatofflorna och fleecevästen.

2009.

Det blev ett alldeles underbart galej till nyårsfirande! Massor med bra folk, twister, fin musik och hela grejen. Men jag låter bli att skvallra. Bilden får säga vad den vill säga. Låt oss istället koncetrera oss på vad jag har gjort 2009.

• Första januari: Somnade på morgonkvisten. Väcktes av Fanny som ville bygga koja och spela domino med sina dvder i vårat rum. Resterande dagen spenderades i soffan med plastyoghurt, vatten, pizza och highschoolmusical 1+2. Kom fram till att det är de ultimata bakfyllefilmerna: man kan sova utan att missa någonting, de innehåller inga plötsliga höga ljud, man behöver inte tänka och ingenting rör sig för snabbt.

• Andra januari: Gick upp klockan fem för att ta mig till jobbet för första dagen. Frös antagligen sönder tån på vägen dit. Sorterade böcker i lådor och pratade skit. Kom hem, somnade och vaknade lagom till en vin-, morötter- och dipkväll med Jodie och Matilda.

• Tredje januari: Gick upp klockan sju för att ta mig till mitt andra jobb för första dagen. Frös antagligen sönder näsan på vägen dit. Satt i kassan, smilade och frågade om kvittering och påse. Nu sitter jag hemma, lyssnar på sufjan stevens och väntar på att resten ska komma hem. Imorgon fyller Jodie 21 och det ska firas med dans och tårta. Både jag och Jodie har förövrigt drabbats av åldersnoja. 21 är fan inte att leka med. Det är nästan gammalt. Herreminje.